Klapparna
na har en vän som bett dem att komma till hans hus som han just har fått ärva av sin farfar som dött för en inte allt för lång tid sedan. Hans död var ganska konstig för att man hittade aldrig hans lik men några av de andra invånarna i staden säger att de är helt säkra på att han är död. Deras vän heter Miceal Mince och är en ganska mythos-intresserad man i 35-40 års åldern. Han har skrivit ett brev till en eller flera av rp:na där han ber dem att komma och hjälpa honom att städa till och fixa upp huset.
Miceal säger åt dem att de ska möta honom vid Oxfords tågstation. När de kommer dit så möts de av Miceal och hans betjänt (det var inte bara huset som ingick i arvet utan även en hel del pengar och betjänten Bitleave , som är en ganska högdragen och lite små
stingslig butler men hans matlagning är oslagbar). Miceal säger åt
dem att han har en bil saom står och väntar på dem och att den skall köra dem til den lilla byn Klurkam där han har ärvt sitt hus.
Efter en ca timme så kommer de fram och de stiger ut. Bilen kör
genast iväg, byn är liten och lummig det hänger en post'-skylt vid
ett ställe och det finns en liten butik det finns även ett tryckeri,
en mejeri butik, en liten järnhandel och en skomakare. Allt ser som vanligt ut men det är väldighty konstigt för byn är helt öde. I
vilken butik eller vilket hus de än försöker starta eller göra något
så kommer det att komma ett grönt ljussken ifrån den saken (alltså om de försöker sätta på tryck pressen i tryckeriet så kommewr ingety att hända förutom att det kommer ut ett grönt sken. Alla dörrar som i vardagen brukar vara öppna kommer också nu att vara öppna, t.ex butiksdörrar mm. Efter ett tag så kommer de till M:s hus och det är en ganska fin villa på utsidan men inuti så är allt i en enda röra,det ser ut som någon haft en väldig hast och det ginns stora
brända och svarta hål i väggarna och det ser nästan ut som väggarna hade smällt.. Om någon lyckas med ett spot hidden slag så komnmer de att hitta ett brev. I brev som är skrivet till Miceal så står det:"Jag tvingas lämmna mitt barndomshus i största hast för att klara mig undan klapparnas hemska verk, Miceal om du någonsin läser detta så måste du se till så att världen klarar sig utan att bli invaderad av yttligare ett av dessa monster. De är dock ej framme än, de finnns under jorden men de, de de hjälper dem att komma upp. Men döda inte
någon av de som blivit för de är som du och jag, men ni måste
smtidigt akta er för de innehar en stor kraft".
Sedan så finns det inte mycket att hitta, huset är i stort sett
plundrat. Miceal börjar plötsligt röra sig ivrigt och nästan stickigt
Han säger: -Det är någon som iaktar oss, jag känner det. Titta bakom er.Om de vänder sig så ser de en kvinna stå och stirra, när de tittar mot henne så flinar hon brett och då kan de se att hon saknar en tand som inte kan ha blivit tappad eller utdragen på något vanligt sätt eftersom tandkötet där är helt svart. Hon ser förövrigt inte normal ut, hon har trasor till kläder och de är alldeles jordiga hon har en
spade i handen, men det allra värsta är hennes ögon de ser ut som om hon inte tittar utan bara står där och runt ögonen så finns det tjocka svarta ringar (1 p sanity). Hon står där en lång stund om
ingen gör något. Sedan går hon ut och om de förföljer henne så kommer hon inte att märka något.
Om de förföljer henne så kommer de tillslut att komma fram till en
liten dunge där en massa personer arbetar med att gräva upp en massa jord, de har hittills grävt upp en massa stora och små, block av vad som ser ut som betong. På blocken finns en massa tecken. Kvinnan de sett tidigare står och pratar med en man som är alldeles nerlortad
med en massa jord och smuts, han ser ut som kvinnan i den mening att han också saknar en tand och han har även svarta ringar runt ögonen, efter ett tag så märker Rp:na att även de andra på platysen ser likadana ut.
Miceal börjar plötsligt huttra och skaka, om någon frågar vad det är
så pekar han bara mot ett ställe lite längre bort. Där står kvinnan
som de sett förut och där står även mannen som kvinnan pratade med, men de håller på med någon och plötsligt så ser Rp:na, till sin
förmodade förfäran att de håller fast Miceals butler Bitleave.
De håller på att släpa in Bitleave i ett skjul där det lyser grönt
sken ifån. Om rp:na försöker följa efter till skjulet så kommer de
att bli infångade av några av de som arbetade md att gräva. Rp:na
kommer att bli förda till kvinnan. Hon börjar prata med den mest
skrovliga röst som någon någonsin kommer att få höra:
-Så ni tänkte gå emot knackarna det ni ska ni ej göra om, men
eftersom ni är så unga så kanske ni kan bli ändå. Hon flinar brett,
Ni ska nog få stanna en natt här ute och sedan får vi se om ni blir.
Jag har hört rösterna och de sa åt mig att jag skulle gräva upp dem, Ni förstår knackarna talar till mig och de säger att jag skall hjälpa dem ut, skriker hon med en fanatisk röst, och de skall hjälpa mig till att bli världens drottning.
Sendan så mumlar hon något åt några av de andra som sedan börjar. Hela dagen går och männisaskorna gräver mer och mer och de hittar en massa av de grå blocken men när det börjar mörkna och de verkar inte
ha hittat vad de sökte efter.Efter ett tag så ger sig alla av och
Rp:na är ensamma. Efter några timmar så känner alla hur de sticker i händerna (de är bundna) och efter ytterligare ett litet tag så är de alla fria, ingen vet hur det gick till. Under hela tiden så är Miceal tyst och aningen ledsen, men nu så är han alldeles vaken och ivrig.Sl borde nu försöka få rp:na att börja gräva, Sl kan antingen låta Miceal säga åt dem att de skall göra det eller att någon av Rp:na kommer på det. Om rp:na försöker med att ta sig in i skjulet så kommer de att stötas därifrån av någon ofantlig kraft som med ett grönt sken kommer emot den eller dem som försöker ta sig in. Om eller när de börjar gräva så kommer de efter bara ett litet tag lyckas gräva sig till en grönt lysande sten med en massa konstiga tecken som liknar de på de andra stenarna, det finns bara en skillnad på tecknena på den här stenen och det är att det finns ett par händer på
stenen och om ingen av Rp:na lägger sina handflator på dessa händer så kommer Miceal att göra detta. Precis när någon har gjort detta så kommer marken runt stenen (alltså där Rp:na står) att börja åka nedåt. På nedvägen så ser de en massa tekniska grejor som ingen av dem någonsin sett. Efter en stund så kommer de ner till ett rum där
det finns en sorts grön kristall som strålar upp hela rummet.
Överallt så finns det en massa förkoldnade kroppar av monsturösa varelser. De är tunna i kroppen och de har långa kloförsedda tår och
finkrar de har långa avlånga huvuden och alla ser ut som de varit i
strid. Det finns gångar över hela rummet men vilken väg de än tar (sl bör ej låta dem dela på sig för en stark känmsla av övermänsklig rädsla och vanmakt har krupit över dem) så kommer de in till ett rum som är fyllt med rök längs golven och i mitten så finns det en ovalt formad platta som snurrar runt på plattan så finns en av odjuren fastspänd i armarna och fötterna. På ena sidan så finns det en yxa uppställd mot väggen, Miceal tar yxan och förklara att om någon av
odjuren skulle ha överlevt så måste de kunna skydda sig. Helt
plötsligt så hör de ett vrål och in störtar en av varelserna,
varelsen slår ner den närmaste av Rp:na och sedan går den till attack mot Miceal, Micel kommer att försöka att hugga av huvudet på varelsen, varelsen och Micealk kommer att kämpa ett tag men Sl bör se till att Miceal vinner. Efter detta så kommer Miceal att säga: -Ni måste ge er av, men först så måste ni förstöra den gröna
kristallen i det fölrsta rummet och sedan måste ni gå till skjulet
och förstöra den kristallen också, sedan så måste ni se till att
släppa ut dem som finns i iskuberna sedan så måste ni fly så fort ni
kan för de som har blivit kommer att bli ursinniga på er så därför så
måste ni försvinna här ifrån. Mer kan jag inte hjälpa er med, så
farväl mina vänner, farväl.
Sedan så sparkar Miceal undan varelsen som satt på den ovala brickan och sedan så sätter han sig där och då spänns banden attomatisk om hans ben och ett par små vassa taggar trycks in i hans tinning (1/1t3
sanity) Miceal skriker till men sedan blir han lugnad, han säger åt
Rp:na att de ska gå och sedan så börjar han med att annstränga sig.När Rp:na kommer ut ur gången de tog så kan de höra att det är ett förfäligt liv i de andra gångarna. Om de slår sönder kristallen så kommer de att bli förda uppåt, och bara efter ett litet tag så är
de uppe vid marken igen, en bit bort så ser Rp:na fackelsken och de kan höra rop och skrik. En bit bort så ser de skjulet och ifrån
fönstrena så lyser det grönt. Inne i skjulet så finns det en grön
kristall likadan som den som fanns i skeppet, överallt så finns det
en massa kablar och annat som sitter ihop med kristallen. Runt
kristallen så står det en massa glas-montrar med människor som har som ett lager is runt sig, fast isen är in som vanlig is utan den är grön. Vissa av personerna är inte helt täkta utan bara delvis. Om rp:na slår sönder glasmontrarna och kristallen så kommer personerna att släppas fria och de kommer att vara väldigt tacksamma. Utanför så börjar ropen att höras tydligare, om rp:na börjar fly nu så kommer de att efter några timmar att komma till staden Arks och där kan de söka
hjälp. Efter ytterliggare några timmar så kommer de att höra ett
mullrande ljud och de kommer se ett skepp börja färdas ut mot
stjärnorna och sedan försvinna. Ingen av de andra personerna som blev räddade eller någon annan kommer att förstå vad det är men Rp:na kommer förstå att det är Miceal som rest ut.
__________________
"Rzeczywistoœc to bardzo subiektywna sprawa. Mogê j¹ zdefiniowaæ jedynie jako stopniowe gromadzenie
informacji, jako specjalizacjê. Jeœli wzi¹æ na przyk³ad liliê, lub inny naturalny przedmiot dowolnego rodzaju,
lilia jest bardziej rzeczywista dla przyrodnika ni¿ dla zwyk³ego cz³owieka (...) Mo¿emy coraz bardziej
zbli¿aæ siê do rzeczywistoœci, jeœli mozna siê tak wyraziæ, ale nigdy nie przybli¿ymy siê dostatecznie,
gdy¿ rzeczywistoœæ to w nieskoñczonoœæ nastêpuj¹ce po sobie kroki, stopnie postrzegania, fa³szywe dna,
i dlatego w³aœnie jest niewyczerpalna, nieosi¹galna. Mo¿na wiedzieæ coraz wiêcej i wiêcej o jednej rzeczy
ale nie mo¿na wiedzieæ o niej wszystkiego - to beznadziejne. Tak wiêc ¿yjemy w otoczeniu przedmiotów
bardziej lub mniej przypominaj¹cych duchy (...)"
Zg³oœ post do moderatora | IP: Zalogowane
|
22-08-2002 21:11
Re Re Kum Kum :P
|
anie mój, cesarzu...|Powiedz.
